Nackspärr,operation födelsemärken och svinvaccin...

Veckan har gått extremt fort då vi har gjort dubbelt så mycket jobb på hälften så kort tid som egentligen är möjligt.
Visserligen bra med jobb men allt behöver väl inte komma samtidigt tycker jag.
Dessutom så fick jag nackont för 4:e gången på ganska kort tid,det sätter sig mitt i mellan skuldrorna och strålar ut i axlar och upp på båda sidorna av nacken.
När jag är varm och jobbar så går det hyfsat men när jag kommer hem och slappnar av så kommer smärtan och bara ligga ner gör ont.
Har sovit riktigt dåligt i 3 nätter trots en massa piller.
Fick komma in akut till min naprapat(fyra händer i solna) och hon gjorde illa mig i en timme men det känns betydligt bättre idag iallafall.
Men nu är det helg så nu glöms det bort....gött.
I onsdags var jag till läkaren för att ta bort 2 födelsemärken på ryggen,mest i förebyggande syfte då jag gillar att ligga i solen och solar ibland på solarium.
Hade riktigt tur när jag kom till vårdcentralen,det satt en tjej alldeles vid ingången med 2 lappar i handen.
Hon frågade mig om jag skulle vaccinera mig?
Nej sa jag men hur lång väntetid är det då??
Ca 1,5 timmar sa hon.
Jag tog båda lapparna som det stod 149 & 150 på vilket var de sista vaccinsprutorna för dagen.
Ringde till Sara och sa,kom hit så tar vi svinvaccin tillsammans.
Så nu är det gjort också,hoppas man klarar sig då,fick varken ont av den eller feber.
Mats som är min kollega och jag pratar en hel del om hur det är att ha barn(han har en son som går på förskolan).
Idag var det nämligen luciafirande på förskolan och Mats tyckte det skulle bli mysigt och var väl förväntansfull.
För det första så ville Leo(pojken heter så) inte ha på sig tomtekostymen och lite irritation uppstod kan jag tro.
Sen när luciatåget började och alla barnen sjöng så fint så var det en unge som inte sjöng utan jävlades med en annan unge,ja det var förstås Leo.
Så vi pratade om hur besviken och hjälplös man kan känna sig som förälder,hur man känner sig som en dålig far och undrar vad man gör för fel.
Skulle ju bli en mysig tillställning för alla men blev inte liksom så.
Jag har ju inga barn och jag har ju mina visioner och tankar om uppfostran.
Tror ju inte att det kommer att bli lätt,har ju en hund som vi har lite problem med och som vi vet att det är vårat fel.
Vet inte men tror att jag kommer att bli en ganska hård men föhoppningsvis rättvis farsa.
Tycker ju att om barnet gör någonting dumt så måste det få vissa konsekvenser inte bara säga nej en miljon gånger,det betyder ju ingenting då.
Barnet vet ju att det händer ju inget ändå om jag kastar saker,ritar på grejer eller har sönder.
Sen vad de konsekvenserna blir är ju en sak mellan mig och Sara att diskutera.
Man får ju inte heller bli så överbeskyddande heller tycker jag,barn måste få slå sig,bli lortiga och gråta en skvätt.
Annars blir det liksom en skyddad verkstad och så kommer barnet att få en chock när han/hon kommer till förskolan och får slåss om uppmärksamhet samt leksaker.
Men det är ju det där med att vara konsekvent som förälder/husse som är så jäkla svårt.
Ibland är man stressad,på dåligt humör,trött eller bara inte orkar fokusera till 100% på sitt barn/hund kan jag tro och det är väl då man tappar tålamodet och inte är tillräkligt konsekvent i sina handlingar.
Då är det ju som att man får börja om från början igen med uppfostrandet....
Konstigt att man inte blivit värre än vad man är(kan vara mors förtjänst) med tanke på att man hattat omkring som barn mellan 2 familjer och förmodligen olika regler.
Även fast det funnits en del alkohol inblandat i våran släkt också,tur att jag (men det är nog skicklighet) kommer att hålla mig ifrån sådant skit.
Därmed inte sagt att jag festar för det gör jag när jag vill och hur jag vill ibland.
Men har alltid sagt att jag skall inte börja snusa,röka,anabolaknapra eller bli alkoholist.
Sånt väljer man själv,tycker inte man kan kalla det en sjukdom snarare en extrem dumhet eftersom du har en egen vilja att bestämma om du vill flyta in i dimman eller stanna kvar klarvaken.
Man måste nog vara lite svag i sig själv för att gömma sig bakom ruset,problemen försvinner väl inte för det.
Har många gånger fått höra att akta dig,för att jag har en tendes att bli för full när jag dricker.
Akta dig så du inte blir alkoholist.....
Ingen fara säger jag,är så pass säker i mig själv och skulle inte ha några problem alls med att skippa spriten för alltid.
Men nu tycker jag att det är kul att festa loss ibland.
Ja ja,nu blev det djupa tankar så här på fredags kvällen.....slut på det nu.
Har skickat upp Hubert till dalarna(svärmor) då vi skall ha glögg,lucia,30 års kalas här hemma imorrn.
Skall ladda hela kvällen och shoppa nödvändigheter imorrn för att festen skall bli så kul som möjligt,tråkigt bara att det blev så många som inte kunde komma.
Men det är väl för nära jul eller nått,sen har ju en del barn så det förstår jag.
Nu blir det kolla innebandy och invänta Saras hemkomst från jobbet så att man får äta någongång.
Kram&Puss alla.

Skön låt.....




Denna kommer att gå varm imorrn tror jag....

Kommentarer:

1 mamsen:

jadu Mattias att fostra dig o Sofie själv var inte alltid lätt :O)fast det är ändå nåt jag gjort med glädje och kärlek till er. Tänk när jag tvingade dig trots din oerhörda mörkrädsla att hämta din nya cykel du glömt i skogslekparken..det var mycket gråt och skrik då..och Sofie som slutade med napp när hon var 4:a men jag kom på henne gång på gång med att knycka din när du somnat, hörde "ploppet" när hon drog ur den och tog den själv ;)..skämt åsido..ni var snälla och trevliga mot mig i varje fall och vi har väl för det mesta kommit bra överens, vet inte att du och jag någonsin varit riktigt osams..från min sida var det inte så många pekpinnar utan mer att jag krävt ärlighet och att ni alltid talat om vad som hänt.. om det hänt nåt..eftersom jag inte ville få reda på det skvallervägen..sen har jag väl varit en "tigrinna" inte många vågade sätta sig på er eller mig utan att riskera att själv bli riven..tex när du blev misshandlad av Owe E. eller när nån kille varit "dum" med Sofie..att jag däremot inte genomskådade de missbruksproblem som fanns i er "andra familj" och satte ner fötterna tidigare beklagar jag djupt..eftersom både Sofie och du for illa av det..nu är det "borta" och därmed glömmer vi det..sen att man ibland blir "besviken" för att ens barn inte beter sig som väntat.. måste man ta med humor..för det är alltid nån annans tur nästa gång..du kommer väl ihåg din första fröken som inte orkade med dig och hotade med att binda fast dig i bänken med snöret hon hade med sig den dan..hon jobbade inte så länge till hon..stackarn ..hon visste inte vem hon hade att göra med..hon är också förlåten numera eftersom hon sonat sitt brott med döden :O)

Jag älskar dig, vet att det är jag som är orolig för ditt "festandet" (tog åt mig där) men litar på dig och vet att jag gett dig en bra och trygg fostran.. trots skillsmässa och flytt till Långshyttan 8 år senare :O) kram mamsen

2 Marie:

Jag vet inte ens vart jag ska börja någonstans. Jag tycker att det är toppen att du är så trygg i dig själv att du kan välja om du vill leva i ett beroende eller ej, det är nog ca 1 % av världens befolkning som besitter med den egenskapen. Att du har klarat dig utan beroende trotts att det ligger i släkten är också bra, att du "slipper" vara medberoende. Jag är glad för din skull att du har vuxit till den man du är idag, trotts ditt "hattande" mellan två familjer, alla har inte den turen. Jag vet en man som föddes oönskat och fick veta det genom orättvis behandling då han blev kastad mellan hans mormor och gammelmormor till ungdommens år. Säg mig, hur hade ditt liv sett ut om du hade den uppväxten som grund ? Jag kan bara tala för mig själv, jag hade varit tveksam till min egen exetens livet ut. Att du säger att beroende är något man väljer är en åsikt man får ha, självklart. Men anledningen att jag tar illa upp är att jag vet av olika anledningar att så är inte fallet. Jag gjorde en djupdykande studie i alkoholmissbruk på gymnasiet, där fick jag mycket kunskap. Några år sedan började jag även att gå och prata med en psykolog i rollen som medberoende. Att du säger att det är något man väljer själv, att vara beroende .. i samma mening säger du även att jag har valt min roll som medberoende, det gör mig otroligt ledsen. Varken jag eller någon annan i din "andra" familj har valt att vara beroende/medberoende. Med detta inlägg så sårade du mig något oerhört. / Marie

3 Mattias:

Får väl börja med att be om förlåtelse till Marie om du känner att jag sårat dig personligen...vilket inte var min mening då jag alltid skriver vad jag känner och tycker.

Men så här är mina känslor och jag tycker såhär,sen får ju du tycka och känna hur du vill.

Men det är absolut inte min mening att just du skall ta illa vid dig och ingen annan för den delen,skriver bara vad som jag varit med om.

Kram på dig från din "store bror"....

4 Anna:

Hej Mattias, måste bara säga att luciafirandet var supermysigt och lyckat på Leos dagis, han var jätteduktig. Han är 2,5 år och har mycket spring i benen så att gå/stå still i ett luciatåg med tomtedräkt ovanpå overallen som han tyckte var konstigt (eh..kan man ju förstå)var jättebra. Sen vet jag inte vem som knuffade på vem där längst bak i kön och vad som hände men det var ingen stor grej enl fröken så jag släppte det fort. Mats tog nog det lite för personligt tycker jag. Såklart gör vår 2,5 åring saker han inte får göra men vilka andra småbarn gör inte det? Han vet när han gör fel och vet hur man ska göra. Att uppfostra sitt barn är det svåraste som finns men också så utvecklande och roligt:-) //Anna

5 Mattias:

Hello!

Vet ju att Mats är en kalas farsa och skulle göra allt för sin son liksom du också Anna.

Vi pratar en hel del under dagarna vilket är bra då jag själv inte har barn men kommer väl hamna i den sitsen själv inom en snar framtid kan jag tro.

Men det var bara en söt liten historia tycker jag, om hur livet kan vara med barn....

Ha det bra nu....

6 Anna:

Hej, jo jag vet Mattias, jag ville bara förtydliga lite som den "hönsmamman" man är ;-)



Ha nu en riktigt God Jul och Gott Nytt År!

/Anna :-)

Kommentera här: